Artikel: Claude Monet: Ett liv på jakt efter ljuset, från Le Havre till näckrosorna
Claude Monet: Ett liv på jakt efter ljuset, från Le Havre till näckrosorna

Femton målningar av Monet, från Seine och Normandiekusten till London, Venedig och näckrosorna: Seine vid Lavacourt (1879), Solnedgång över Seine vid Lavacourt, vinter (1880), Solnedgång vid Pourville, öppet hav (1882), Disig morgon vid Pourville (1882), Morgondis (1888), Sädesstackar, snö och sol (1891), Katedralen i Rouen, portalen och Tour d'Albane, morgonljus (1894), Seine i dimman (1894), Klippan vid Pourville (1896), Näckrosor (ca 1897–1899), Parlamentet i London (1900), Dogepalatset sett från San Giorgio Maggiore (1908), Dogepalatset (1908), Palazzo Dario (1908) och Näckrosor (ca 1915–1926).
En kvinna på en blåsig kulle med parasollet lutat mot molnen. En damm full av blommor, målad så nära att himlen bara syns som spegling. En katedral som blir blå, sedan gyllene, sedan grå. Claude Monet tillbringade sextio år framför samma fåtal motiv, havet, en flod, ett fält, en trädgård, och målade aldrig samma bild två gånger. Det som förändrades från duk till duk var ljuset, och det var ljuset han egentligen tittade på.
Någon teoretiker var han inte. ”Jag försöker bara så gott jag kan uttrycka det jag känner inför naturen”, skrev han en gång. Så i stället för en föreläsning om impressionismen tar vi med dig på en resa genom platserna där han levde och arbetade, från hamnen där han växte upp till vattenträdgården där han dog. Varje målning vi möter längs vägen finns bland våra Monet posters och konsttryck.
Le Havre: karikatyrer och en lektion i himmel (1840–1862)
Oscar-Claude Monet föddes i Paris den 14 november 1840 men växte upp i Le Havre, där hans far drev en speceriaffär och skeppshandel vid Seines mynning. Han var en dålig elev och en begåvad tecknare. Som tonåring tecknade han karikatyrer av stadens notabiliteter och sålde dem för tio eller tjugo franc styck, utställda i fönstret hos en ramhandlare.
I samma fönster hängde små marinmålningar av Eugène Boudin, en målare som arbetade utomhus på Normandies stränder. Boudin lade märke till pojkens teckningar och bjöd in honom att måla tillsammans. Monet berättade senare att det var som om en slöja revs bort: av Boudin lärde han sig att himmel och hav måste målas som de är, på plats, innan de förändras. Den lärdomen märks fortfarande i hans tidiga nattstycke Marin, fartyg i månsken och i ett litet landskap från mitten av 1860-talet där himlen tar upp tre fjärdedelar av duken.
År 1861 kallades han in till militärtjänst och skickades till Algeriet med ett kavalleriregemente. Han fick tyfus och kom hem efter ett år, men det afrikanska ljuset släppte honom aldrig. Hans faster köpte honom fri från armén på ett villkor: att han skulle studera måleri på allvar i Paris.

Claude Monet fotograferad av Nadar 1899, året för hans första målningar av den japanska bron i Giverny.
Honfleur och Fontainebleau: ett gäng vänner (1862–1866)
I Paris började Monet i den akademiske målaren Charles Gleyres ateljé, mest för att göra familjen nöjd. Det han verkligen hittade där var en vänkrets: Pierre-Auguste Renoir, Alfred Sisley och Frédéric Bazille. Så ofta de kunde rymde de ut för att måla i det fria, i skogen vid Fontainebleau eller på Normandies kust.
Somrarna i Honfleur med Boudin och den nederländske målaren Johan Barthold Jongkind gav oss Stranden vid Honfleur och den soliga Rue de la Bavole. I Fontainebleau målade han 1865 den mäktiga Bodmers ek medan han arbetade på en enorm picknickscen som han aldrig gjorde färdig. Samma år träffade han Camille Doncieux, en ung modell som blev hans partner och senare hans hustru. Hennes porträtt i grön klänning antogs till Salongen 1866 och gav honom hans första goda recensioner.
Sainte-Adresse, Étretat och de magra åren (1867–1871)
Familjen ogillade Camille, och när hon blev gravid 1867 tillbringade Monet sommaren hos sina släktingar i Sainte-Adresse nära Le Havre, medan hon födde deras son Jean i Paris. Den sommaren gav några av hans ljusaste ungdomsverk: terrassen i Trädgård i Sainte-Adresse med flaggorna som smäller i vinden, Kappsegling vid Sainte-Adresse och stranden med fiskebåtarna.
Åren som följde var fattiga. Monet flyttade från det ena hyrda rummet till det andra, i Bennecourt, Fécamp, Étretat och Bougival, ofta utan pengar till färg. Ändå var det just då som hans stil tog form på allvar. Titta på Camille som sitter vid Seines strand i Bennecourt, på den mörka grundstötta båten i Fécamp eller på Den gröna vågen med sitt nästan svarta hav. Vintern 1868–1869 målade han Skatan, ett snöfält fullt av blå skuggor med en enda svart fågel på en grind. Salongen refuserade den. I dag är den en av de mest älskade målningarna på Musée d’Orsay.
Sommaren 1869 ställde han och Renoir upp sina stafflier sida vid sida vid La Grenouillère, en badplats vid Seine nära Bougival. För att fånga det glittrande vattnet använde de snabba, separata penseldrag i ren färg. Många konsthistoriker ser de få dukarna som impressionismens födelse. Några månader senare kom Seine vid Bougival i skymningen och ett litet tåg som far genom landskapet.
Monet gifte sig med Camille i juni 1870. En månad senare förklarade Frankrike krig mot Preussen. För att slippa inkallelsen flydde han till London, där han upptäckte Turner och Constable och träffade konsthandlaren Paul Durand-Ruel, som skulle stödja honom resten av livet. På väg hem 1871 stannade han i Holland och målade de gröna och rosa trähusen vid Zaans strand och vid Achterzaan.

Kappsegling vid Argenteuil (ca 1872): snabba drag i vitt och blått, målade på plats.
Argenteuil: de soligaste åren (1871–1878)
I slutet av 1871 bosatte sig familjen i Argenteuil, en liten stad vid Seine en kvarts tågresa från Paris. På helgerna kom parisarna dit för att segla, på vardagarna växte nya fabriker upp längs stränderna. Monet målade båda delarna med samma öppna blick.
Han köpte en båt och lät bygga en liten hytt på den, en flytande ateljé varifrån han kunde måla direkt på floden. Därifrån kom kappseglingarna, bassängen med promenaden, landsvägsbron och järnvägsbron, en grå dag och under en djupblå himmel. Hemma fanns en trädgård full av dahlior, där lille Jean lekte med sitt tunnband eller red på sin käpphäst, och där man kunde hitta Camille vid broderiet.
År 1873 målade Monet, på en sluttning ovanför staden, Camille och Jean som går genom ett fält med vallmo. Två år senare målade han dem igen, sedda underifrån, en blåsig dag: Kvinna med parasoll, kanske den mest kända bilden i hela hans karriär.
Impression, soluppgång
I april 1874 var Monet och hans vänner trötta på att refuseras av Salongen och ordnade en egen utställning i fotografen Nadars före detta ateljé på Boulevard des Capucines. Monet visade en liten vy över hamnen i Le Havre i morgondiset, med en röd sol och några mörka båtar. När katalogens redaktör bad om en titel föreslog han ”Impression”. En kritiker tog upp ordet för att håna hela gruppen, och namnet fastnade. Impression, soluppgång hänger i dag på Musée Marmottan Monet i Paris. Dess nära släkting, Soluppgång, marin, målad i samma hamn, och den livliga Hamnen i Le Havre visar samma fascination för det första ljuset på vattnet.
Från Nadars fönster målade han också den myllrande Boulevard des Capucines, med en folkmassa av enkla mörka penseldrag. Monet höll kvar ena foten i Paris: 1876 ställde han ut La Japonaise, ett stort porträtt av Camille i röd kimono, och i början av 1877 fick han tillstånd att arbeta inne på Gare Saint-Lazare, där han målade ett dussin vyer av lok och ånga, bland dem Normandietåget som anländer. Den 30 juni 1878 hittade han en balkong på Rue Montorgueil och målade gatan som drunknade i flaggor.
Vétheuil: sorg och is (1878–1881)
Under tiden hade pengarna tagit slut igen. Monets viktigaste samlare, varuhusägaren Ernest Hoschedé, hade gått i konkurs. År 1878 flyttade de båda familjerna, Monets och Hoschedés med sina sex barn, tillsammans in i ett hyrt hus i Vétheuil, en by i en krök av Seine.
Camille hade varit sjuk sedan deras andre son Michel föddes i mars 1878. Hon dog den 5 september 1879, trettiotvå år gammal. Monet erkände senare att han vid hennes dödsbädd kom på sig själv med att studera färgerna i hennes ansikte. Den vintern var en av århundradets kallaste. Seine frös, och när isen bröts upp i januari 1880 målade Monet den om och om igen. Jämför den tysta Rimfrosten med den röda vintersolen över Lavacourt.
Sedan kom våren. Plommonträden blommade, pilträden grönskade, vallmon kom tillbaka, och huset hade en trädgård som sluttade ner mot floden, full av blommor och jättelika solrosor. Stilleben som Äpplen och vindruvor eller en bukett solrosor sålde lättare än landskap och hjälpte till att försörja hushållet. Alice Hoschedé stannade hos Monet och barnen, medan Ernest tillbringade allt mer tid i Paris.

Manneporte vid Étretat (1886), det största av de tre klippvalven.
Kusten: klippor, stormar och Medelhavet (1881–1889)
Efter en kort och olycklig tid i Poissy, där han målade söndagsfiskarna, återvände Monet till kusten som hade format honom. År 1882 tillbringade han månader i Pourville nära Dieppe och målade klipporna vid alla tider på dygnet: promenaden på klippan med det röda parasollet, tullvaktarens stuga, fisknäten, skuggor på havet, ett upprört hav och en solnedgång över öppet hav.
I Étretat, med sina tre berömda klippvalv, gick han ännu längre. År 1883 målade han ett oväder från stranden, och hösten 1885 kastade en våg omkull honom, staffli och allt. Från den vistelsen kommer Manneporte, Falaise d’Aval sedd uppifrån och stranden vid foten av Falaise d’Amont.
Däremellan upptäckte han södern. År 1884 tillbringade han tre månader i Bordighera på italienska rivieran och brottades med ett ljus så skarpt att han, som han sa, skulle behöva en palett av diamanter och ädelstenar: palmer, olivlundar, vita villor och de snötäckta Alperna. År 1886 åkte han till Belle-Île utanför Bretagne och målade det mörka, våldsamma havet vid Port-Domois och Port-Goulphar. År 1888 var det Antibes i rosa och turkos, och 1889 Creusefloden med sina vilda raviner, i forsar och djupröda dalar.
Giverny: ett fält, tusen ljus (1883–1898)
I april 1883 fick Monet syn på en by från ett tågfönster: Giverny, där floden Epte rinner ut i Seine. Han hyrde ett långt rosa hus med en stor fruktträdgård, flyttade in med Alice och de åtta barnen och lämnade det aldrig mer. År 1890 kunde han köpa huset, och 1892, efter Ernest Hoschedés död, gifte han sig med Alice.
Runt Giverny målade han landskapet under alla årstider: våren med bykyrkan, ett blommande päronträd, rimfrost vid flodstranden, vallmo i en sänka och familjens flickor i en roddbåt. Hans styvdotter Suzanne stod modell bland träden 1887.
Serierna
Sedan, hösten 1890, gjorde han något nytt. Han ställde upp flera dukar framför sädesstackarna på fältet intill huset och målade samma motiv vid olika tider, och bytte duk i takt med att ljuset ändrades. Femton av dessa sädesstackar ställdes ut tillsammans i Paris i maj 1891 och såldes nästan direkt. Monet hade hittat sin metod. Året därpå var det popplarna vid Epte, som han betalade timmerhandlaren för att låta stå tills han var klar, och sedan fasaden på katedralen i Rouen, målad mer än trettio gånger från ett fönster på andra sidan torget.
Serierna ska ses sida vid sida. Sätt en sädesstack i dimma bredvid samma stackar en snöig morgon, eller katedralen i blått morgonljus bredvid samma sten i full sol, så förstår du vad han menade: motivet spelar knappt någon roll, det är luften mellan dig och motivet som räknas. År 1895 tog han med sig metoden till Norge, till den snöiga byn Sandvika, och 1896 och 1897 rodde han ut i gryningen för att måla sina Morgnar vid Seine.

Parlamentet, dimeffekt (1903–1904), målad från St Thomas’ Hospital.
London: att måla dimman (1899–1904)
Monet återvände till London tre gånger, hösten och vintern 1899, 1900 och 1901. Han bodde på Savoy Hotel ovanför Themsen och målade Waterloo Bridge nedströms och Charing Cross Bridge uppströms. På eftermiddagarna flyttade han till en terrass på St Thomas’ Hospital för att måla parlamentet mot den nedgående solen.
Han tyckte bara om London på vintern, för dimmans skull, som röken från tusentals skorstenar färgade gul, rosa eller violett. Utan dimman, skrev han, skulle London inte vara en vacker stad. Han arbetade på nästan hundra dukar samtidigt, gjorde dem färdiga i Giverny och ställde ut trettiosju av dem i Paris 1904. Vissa är nästan abstrakta, som Charing Cross Bridge i ett gyllene dis; andra, som parlamentet i dimma eller Waterloo Bridge i solnedgången, låter den arbetande staden synas bakom färgen.
Vattenträdgården (1893–1926)
År 1893 köpte Monet en tomt på andra sidan vägen, ledde om en liten bäck och lät gräva en damm. Grannarna var rädda att hans exotiska växter skulle förgifta vattnet. Han planterade näckrosor, irisar och tårpilar och byggde en träbro inspirerad av de japanska träsnitt som täckte väggarna i hans hus.
Till en början var trädgården bara ett nöje. Sedan blev den ett motiv. År 1899 målade han ett dussin gånger bron över dammen, och 1900 igen, varmare och tätare. Lite i taget försvann bron och stränderna, och bara vattenytan blev kvar, som i de blå Näckrosorna från 1906 eller de höga gyllene dukarna från 1907. När fyrtioåtta av dessa vyer ställdes ut i Paris 1909 talade kritikerna om ett nytt slags måleri.
Det blev ändå några resor till. Hösten 1908 övertalade Alice honom att följa med till Venedig, där han målade Palazzo Dario, Palazzo da Mula och Dogepalatset svävande i ett rosa dis. Men åren som följde var tunga. Alice dog 1911, hans son Jean 1914, och grå starr började grumla hans syn.

Näckrosor (1916–1919), en av krigsårens stora dukar.
Les Grandes Décorations
Under första världskriget lät Monet, uppmuntrad av sin gamle vän Georges Clemenceau, bygga en enorm ateljé i Giverny och började måla dammen på paneler som var flera meter långa. Färgerna under de åren blev konstigare och våldsammare i takt med att synen försämrades: bron begravd i lövverk, stigen genom irisarna i gult och guld, tårpilar som många ser som en bild av sorgen över krigets döda, och blåregn som hänger över djupblått vatten.
Den 12 november 1918, dagen efter vapenstilleståndet, skänkte Monet två av sina paneler till franska staten som ett monument över freden. Gåvan växte till en hel cykel. Efter en starroperation 1923 kunde han se blått igen, och han fortsatte bearbeta panelerna nästan ända till sin död i Giverny den 5 december 1926, åttiosex år gammal. Några månader senare installerades hans stora Näckrosor i två ovala salar på Musée de l’Orangerie i Paris, där de fortfarande omsluter besökarna i dag.
Monet hemma hos dig
Monets målningar är lätta att leva med, eftersom de är gjorda för att betraktas länge. Några idéer om du är osäker:
- I sovrummet eller badrummet gör vattenträdgårdens svala blå och gröna toner underverk: Näckrosor med rosa speglingar, den japanska bron och dammen eller en disig Morgon vid Seine.
- I vardagsrummet kan du välja rörelse och färg: promenaden på klippan vid Pourville, Vallmor eller Trädgård i Sainte-Adresse.
- I köket eller matsalen passar hans stilleben naturligt: en korg med äpplen, Teservisen eller jordärtskocksblommor.
- På kontoret eller i hallen ger staden och järnvägen struktur: Gare Saint-Lazare, Boulevard des Capucines eller parlamentet under en röd sol.
- För att skapa en egen serie kan du hänga två eller tre versioner av samma motiv bredvid varandra, som Monet gjorde på sina utställningar: två sädesstackar, två katedraler eller tre Londonvyer vid olika tider.
Ramar i naturek passar hans trädgårdar och fält, medan svart metall skärper dimma och nattstämningar. Om du gillar perioden är färgerna i våra Van Gogh-posters ett naturligt sällskap.
Alla våra Monet-posters
Här är alla målningar vi återger, grupperade efter platserna och perioderna som beskrivs ovan.
Normandie och de första åren (1864–1870)
- Marin, fartyg i månsken (1864)
- Landskap (1864–1866)
- Stranden vid Honfleur (1864–1866)
- Rue de la Bavole i Honfleur (1864)
- Bodmers ek, Fontainebleauskogen (1865)
- Den gröna vågen (ca 1866–1867)
- Solnedgång (ca 1868)
- Trädgård i Sainte-Adresse (1867)
- Kappsegling vid Sainte-Adresse (1867)
- Stranden vid Sainte-Adresse (1867)
- Grundstött båt i Fécamp (1868)
- Skatan (1868–1869)
- Vid Seines strand, Bennecourt (1868)
- La Grenouillère (1869)
- Seine vid Bougival (1870)
- Tåg på landsbygden (ca 1870)
Holland (1871 och 1874)
- Hus vid Zaans strand (1871)
- Hus vid Achterzaan (1871)
- Utsikt över Prins Hendrikkade och Kromme Waal i Amsterdam (1874)
- Utsikt mot Montelbaanstoren, Amsterdam (1874)
Argenteuil och Paris (1871–1878)
- Argenteuil (ca 1872)
- Bassängen vid Argenteuil (ca 1872)
- Kappsegling vid Argenteuil (ca 1872)
- Ateljébåten (1876)
- Bron vid Argenteuil (1874)
- Bron i Argenteuil (1874)
- Bron vid Argenteuil en grå dag (ca 1876)
- Järnvägsbron vid Argenteuil (1873–1874)
- Promenad vid järnvägsbron, Argenteuil (1874)
- Vallmor (1873)
- Vallmofält nära Argenteuil (1875)
- Vår, blommande fruktträd (1873)
- Konstnärens trädgård i Argenteuil, ett hörn med dahlior (1873)
- Konstnärens hus i Argenteuil (1873)
- Jean Monet på sin käpphäst (1872)
- Madame Monet broderar (1875)
- Ett hörn av lägenheten (1875)
- Camille Monet i trädgården i Argenteuil (1876)
- Kvinna med parasoll, Madame Monet och hennes son (1875)
- La Japonaise, Camille Monet i japansk dräkt (1876)
- Den röda sjalen (ca 1868–1873)
- Boulevard de Pontoise i Argenteuil, snö (1875)
- Seine vid Argenteuil (1877)
- Teservisen (1872)
- Soluppgång, marin (1873)
- Hamnen i Le Havre (1874)
- Boulevard des Capucines (1873–1874)
- Gare Saint-Lazare (1877)
- Normandietåget anländer, Gare Saint-Lazare (1877)
- Rue Montorgueil i Paris, festen den 30 juni 1878
- Landskap, Parc Monceau (1876)
- Parc Monceau (1878)
Vétheuil och Poissy (1878–1882)
- Vägen till Vétheuil (1879)
- Vägen vid Vétheuil (ca 1880)
- Vägen till La Roche-Guyon (1880)
- Vétheuil
- Utsikt över Vétheuil (1880)
- Vétheuil på sommaren (1880)
- Seines strand vid Vétheuil (1880)
- Seines stränder nära Vétheuil (1881)
- Seine vid Vétheuil (1880)
- Seine vid Lavacourt (1879)
- Seine vid Lavacourt (1880)
- Solnedgång över Seine vid Lavacourt, vinter (1880)
- Rimfrost (1880)
- Blomsterön vid Vétheuil (1880)
- Blommande plommonträd (1879)
- Pilträden (1880)
- Kvinna under pilträden (1880)
- Vetefält (1881)
- Rabatter i Vétheuil (1881)
- Konstnärens trädgård i Vétheuil (1881)
- Äpplen och vindruvor (1879–1880)
- Äpplen och vindruvor (1880)
- Äppelkorgen (1880)
- Stilleben med melon (1879)
- Jordärtskocksblommor (1880)
- Bukett med solrosor (1881)
- Krysantemum (1882)
- Fiskare på Seine vid Poissy (1882)
Kusten och resorna söderut (1881–1889)
- Klippan vid Les Petites-Dalles (1881)
- Promenad på klippan vid Pourville (1882)
- Klippor vid Pourville (1882)
- Tullvaktarens stuga (1882)
- Fisknät vid Pourville (1882)
- Lågvatten vid Pourville nära Dieppe (1882)
- Disig morgon vid Pourville (1882)
- Upprört hav vid Pourville (1882)
- Skuggor på havet, klipporna vid Pourville (1882)
- Solnedgång i disigt väder, Pourville (1882)
- Solnedgång vid Pourville, öppet hav (1882)
- Hålvägen vid La Cavée, Pourville (1882)
- Utsikt över havet (1882)
- Oväder vid Étretat (1883)
- Étretat, stranden och Falaise d'Amont (1885)
- Falaise d'Amont, Étretat (1885)
- Falaise d'Aval, Étretat (1885)
- Manneporte vid Étretat (1886)
- Bordighera (1884)
- Palmer i Bordighera (1884)
- Olivlund i Morenos trädgård (1884)
- Villor i Bordighera (1884)
- Nerviadalen (1884)
- Port-Domois, Belle-Île (1887)
- Klippor på Belle-Île, Port-Domois (1886)
- Port-Goulphar, Belle-Île (1887)
- Antibes sett från La Salis (1888)
- Trädgårdsmästarens hus i Antibes (1888)
- Forsar i Petite Creuse vid Fresselines (1889)
- Creusedalen, grå dag (1889)
Giverny och serierna (1884–1898)
- Höst vid Jeufosse (1884)
- Tåget vid Jeufosse (1884)
- Vår i Giverny, eftermiddag (1885)
- Vår, pilträd (1885)
- Blommande päronträd (1885)
- Rimfrost i Giverny (1885)
- Höstackar (1885)
- Vallmofält i en sänka nära Giverny (1885)
- Äng vid Giverny (1886)
- Bennecourt (1887)
- Fält vid Giverny (1887)
- Unga flickor i en båt (1887)
- Promenerande kvinna, Suzanne Hoschedé (1887)
- Morgondis (1888)
- Seine nära Giverny (1888)
- Vallmofält, Giverny (1890)
- Vallmofält
- Sädesstackar, sensommar (1891)
- Sädesstack, sol i dimman (1891)
- Sädesstackar, snö och sol (1891)
- Sädesstackar, snöeffekt (1891)
- Sädesstackar, snöeffekt, morgon (1891)
- Höstackar i Giverny (1893)
- Popplar vid Eptes strand, höst (1891)
- Popplar vid Eptes strand, skymning (1891)
- Popplar (1891)
- Popplar i solen (1891)
- Popplar vid Epte (1891)
- Popplar, rosa effekt (1891)
- De fyra träden (1891)
- Popplar, vindeffekt (1891)
- Katedralen i Rouen, portalen i grått väder (1892)
- Katedralen i Rouen, portalen och Tour d'Albane, morgonljus (1894)
- Portalen till katedralen i Rouen i morgonljus (1894)
- Katedralen i Rouen, västfasaden (1894)
- Katedralen i Rouen, västfasaden i solljus (1894)
- Katedralen i Rouen, portalen i solljus (1894)
- Kyrkan i Vernon, sol (1894)
- Islossning på Seine nära Bennecourt (1893)
- Isflak (1893)
- Äng vid Giverny (1894)
- Flickorna i Giverny, solljus (1894)
- Seine i dimman (1894)
- Sandvika, Norge (1895)
- Sandvika, Norge, snöeffekt (1895)
- Klippan vid Pourville (1896)
- Grov sjö vid Pourville (1897)
- Pointe du Petit Ailly (1897)
- Val-Saint-Nicolas nära Dieppe, morgon (1897)
- Morgon vid Seine (1897)
- Morgon vid Seine nära Giverny (1897)
- Seine vid Giverny (1897)
- Morgon vid Seine (1898)
London och återkomsten till Vétheuil (1899–1904)
- Parlamentet i London (1900)
- Parlamentet, nedgående sol (1900–1903)
- Parlamentet, dimeffekt (1903–1904)
- Parlamentet i solnedgång (1903)
- Charing Cross Bridge, London (ca 1902)
- Charing Cross Bridge (1903)
- Themsen (1901)
- Waterloo Bridge (1901)
- Waterloo Bridge, London (1902)
- Waterloo Bridge, beslöjad sol (1899–1903)
- Waterloo Bridge, grå dag (1903)
- Waterloo Bridge, diseffekt (1904)
- Waterloo Bridge, London, i skymningen (1904)
- Waterloo Bridge, London, i solnedgången (1904)
- Vétheuil (1901)
Vattenträdgården och Venedig (1897–1926)
- Näckrosor (ca 1897–1899)
- Bro över näckrosdammen (1899)
- Den japanska bron (1899)
- Den japanska bron och näckrosdammen, Giverny (1899)
- Näckrosdammen (1900)
- En allé i Monets trädgård i Giverny (1902)
- Näckrosdammen (1904)
- Näckrosor (1904)
- Näckrosor (1906)
- Näckrosor (1907)
- Näckrosor, rosa speglingar (1907)
- Näckrosor, grått väder (1907)
- Damm med näckrosor (1907)
- Palazzo Dario (1908)
- Palazzo da Mula, Venedig (1908)
- Rio della Salute (1908)
- Dogepalatset sett från San Giorgio Maggiore (1908)
- Dogepalatset (1908)
- Konstnärens hus i Giverny (1912)
- Irisar (1914–1917)
- Stigen genom irisarna (1914–1917)
- Näckrosor med speglingar av högt gräs (1914–1917)
- Näckrosor (1916–1919)
- Näckrosdammen (ca 1917–1919)
- Näckrosdamm med speglingar av pil (ca 1917–1919)
- Hörn av näckrosdammen (1918–1919)
- Tårpil (1918–1919)
- Den japanska bron (1918–1924)
- Den japanska bron (1919–1924)
- Gångbron över näckrosdammen (1919)
- Näckrosor (1919)
- Näckrosor (ca 1915–1926)
- Blåregn (ca 1925)
- Huset bland rosorna (ca 1925)
Att titta på ljuset
Monet sa en gång att han önskade att han hade fötts blind och sedan plötsligt fått synen, så att han kunde måla utan att veta vad sakerna framför honom var. Det är det bästa rådet för att titta på hans verk: glöm katedralen, stacken eller bron, och titta på luftens färg.
Vill du veta mer finns hans sena mästerverk på Musée de l’Orangerie och Musée Marmottan Monet i Paris, och hans hus och trädgårdar i Giverny kan besökas från vår till höst. Och när du är hemma igen hittar du alla våra reproduktioner av hans verk i vår Claude Monet-kollektion.







Lämna en kommentar
Denna webbplats är skyddad av hCaptcha och hCaptchas integritetspolicy . Användarvillkor gäller.